Nyss ätit middag ute på balkongen, solen skiner samtidigt som det blåser ikapp.
Jag vaknade med yrsel, en känsla av slem i hela huvudet och näsan lika tät som en lidingöfarsas börs.
Avbokade sjukgymnasten och trippen till My - får bli en annan dag!
Frukosten blev två treos för att piggna till för några ärenden var jag tvungen att göra.
Tog cykeln ner till kommunhuset för att få lite pengar så man klarar sig över helgen, tog Troya med mig som stöd.
Sedan när man fått några pengar blev det att åka och slösa upp de på en massa mat så man klarar midsommarhelgen.
 När jag stod där i kön på Coop började jag tänka på hur jag såg ut i andras ögon, just i det ögonblicket. När jag stod med min rullvagn överfull med varor. När jag har handlat förut har det inte blivit mycket "mat". Det har varit kattmat, yoghurt, juice, nudlar, balsam, godis, veckorevyn.. ni fattar. Knappt en varukorg full.
Nu var det helt annorlunda, jag stod med karré jag själv pekat ut i en charkdisk, rabattkuponger jag skulle skriva min namnteckning på, tandkräm, ost (inte sådana färdigskivade utan riktig ost i kilopris). Vuxengrejer.
Där stod jag, första gången jag storhandlat på riktigt. Hur gick det så fort?
Känns som det inte alls var 12 år sedan jag rullade på en sådan liten kundvagn med en flagga. Den tiden är sedan länge förbi.
Är jag redo att kliva ut i vuxenvärlden på riktigt?
Det är väl vad alla längtar efter?
Jag vet inte.

Hojja,
nu ska jag snacka lite strunt med Elin!