Barn + hundar = ?
kopierat från min andra blogg.
Idag har jag bland annat lärt mig hur mycket jag verkligen uppskattar...väluppfostrade barn!
Jag vet inte hur många gånger det har hänt på hundpromenader att ungar springer fram till en och kastar sig över hunden, klappar och gosar och klämmer fram "ååh vad fin hund vad heter den hur många år är den hur fort kan den springa har du en mamma vad heter du har hunden bajsat i påsen varför är himlen blå varför har hunden fyra ben min morfar spelar schack gör din morfar det ååh vad fin hund".
Var är föräldrarna i detta fall, och framförallt - Var har dom varit med att lära ungarna vett och etikett?!
Med barn som hejdlöst springer fram till alla hundar dom ser, det är ju en risk för både hund och ägare samt barnet i sig! Nu är det ju en väldans tur att Troya är oerhört snäll och tålmodig med barn, men om hon inte varit det? Då hade ett barn som sprungit fram med händerna utsträckta och varit högljutt med all säkerhet fått sig en varning. Inte bett, men eventuellt ett morr - och det kan skrämma ett litet barn oerhört.
När jag var liten fick jag lära mig att aldrig gå och hälsa på en bunden hund och var det en hund på promenad så fråga ägaren först. Vad har hänt med den lärdomen idag? Med så många rubriker om "kamphundar" och alla möjliga program om problemhundar och hundproblem som surrar runt på alla kanaler borde väl den lärdomen vara ganska så viktig att lära ut till sina barn?
ANNAT är det med väluppfostrade barn som på några meters avstånd blygt frågar "får man klappa hunden?", eller som en bedårande söt flicka frågade bara för en timme sen "skulle det vara okej för mig att hälsa på din hund?".
"Ja, absolut, vänta bara" sa jag och satte ner Troya, "låt hon nosa på dig först".
"Vad heter den?"
"Hon heter Troya."
"Det heter min mormor och morfars hund också!"
"Jasså, är det en liten hund?"
"Aa en chicho"
"Chicho? En Shih tzu?"
"Ja så kanske det var.."
Iallafall - jag tycker att föräldrar har ett ansvar i att lära sina barn att hundar är inte leksaker.
Inte bara gosiga saker på fyra ben utan individer med hjärta och hjärna som kan försvara sig när dom känner sig trängda och då spelar inte storlek och mankhöjd någon roll. Allt från Praszky's till Irländska varghundar säger ifrån när det blir för mycket press och en markering kan ge ett barn hundrädsla för livet när det enkelt skulle kunna undvikas!
Troya har morrat mot ett barn EN gång -
jag satt med henne och väntade på bussen till piteå då en skolklass kom med två lärare. En pojke böjde sig ner och sprang emot Troya och gjorde ett ljud som han nog tyckte lät lockande fast det lät mer som en apa som fått i sig för mycket mat. Det gick väldigt fort, Troya backade snabbt undan mot busskurens vägg och morrade. Jag ställde mig framför henne och pojken som nästan var framme.
En lärare tog tag i pojken och ursäktade honom, jag sa att det var okej, ingen skada skedd.
Men det kunde snabbt bli och då skulle jag ha fått skulden.
Förstår ni hur jag tänker? Känner att jag tappat formuleringsförmågan lite grann, men jag tror att jag fått ur min poäng. Proved my point (hur översätter man det till svenska? Bevisat min poäng?).
Nåväl.
Adjö, ta hand om er.
/Melissa
Idag har jag bland annat lärt mig hur mycket jag verkligen uppskattar...väluppfostrade barn!
Jag vet inte hur många gånger det har hänt på hundpromenader att ungar springer fram till en och kastar sig över hunden, klappar och gosar och klämmer fram "ååh vad fin hund vad heter den hur många år är den hur fort kan den springa har du en mamma vad heter du har hunden bajsat i påsen varför är himlen blå varför har hunden fyra ben min morfar spelar schack gör din morfar det ååh vad fin hund".
Var är föräldrarna i detta fall, och framförallt - Var har dom varit med att lära ungarna vett och etikett?!
Med barn som hejdlöst springer fram till alla hundar dom ser, det är ju en risk för både hund och ägare samt barnet i sig! Nu är det ju en väldans tur att Troya är oerhört snäll och tålmodig med barn, men om hon inte varit det? Då hade ett barn som sprungit fram med händerna utsträckta och varit högljutt med all säkerhet fått sig en varning. Inte bett, men eventuellt ett morr - och det kan skrämma ett litet barn oerhört.
När jag var liten fick jag lära mig att aldrig gå och hälsa på en bunden hund och var det en hund på promenad så fråga ägaren först. Vad har hänt med den lärdomen idag? Med så många rubriker om "kamphundar" och alla möjliga program om problemhundar och hundproblem som surrar runt på alla kanaler borde väl den lärdomen vara ganska så viktig att lära ut till sina barn?
ANNAT är det med väluppfostrade barn som på några meters avstånd blygt frågar "får man klappa hunden?", eller som en bedårande söt flicka frågade bara för en timme sen "skulle det vara okej för mig att hälsa på din hund?".
"Ja, absolut, vänta bara" sa jag och satte ner Troya, "låt hon nosa på dig först".
"Vad heter den?"
"Hon heter Troya."
"Det heter min mormor och morfars hund också!"
"Jasså, är det en liten hund?"
"Aa en chicho"
"Chicho? En Shih tzu?"
"Ja så kanske det var.."
Iallafall - jag tycker att föräldrar har ett ansvar i att lära sina barn att hundar är inte leksaker.
Inte bara gosiga saker på fyra ben utan individer med hjärta och hjärna som kan försvara sig när dom känner sig trängda och då spelar inte storlek och mankhöjd någon roll. Allt från Praszky's till Irländska varghundar säger ifrån när det blir för mycket press och en markering kan ge ett barn hundrädsla för livet när det enkelt skulle kunna undvikas!
Troya har morrat mot ett barn EN gång -
jag satt med henne och väntade på bussen till piteå då en skolklass kom med två lärare. En pojke böjde sig ner och sprang emot Troya och gjorde ett ljud som han nog tyckte lät lockande fast det lät mer som en apa som fått i sig för mycket mat. Det gick väldigt fort, Troya backade snabbt undan mot busskurens vägg och morrade. Jag ställde mig framför henne och pojken som nästan var framme.
En lärare tog tag i pojken och ursäktade honom, jag sa att det var okej, ingen skada skedd.
Men det kunde snabbt bli och då skulle jag ha fått skulden.
Förstår ni hur jag tänker? Känner att jag tappat formuleringsförmågan lite grann, men jag tror att jag fått ur min poäng. Proved my point (hur översätter man det till svenska? Bevisat min poäng?).
Nåväl.
Adjö, ta hand om er.
/Melissa
Kommentarer
Trackback
